Emelie Forsberg

Tänkte skriva lite kort om året som varit.

Året började lugnt och bra, jag hade inga nyårlöften detta år så jag har inte behövt hålla några heller.  Men året har varit väldigt händelserikt. Jag var ofta med Andreas och hittade på massviss av skojiga saker. Jag började även sista terminen i 8an, vilket var helt ok fram tills i maj. Det var i maj som jag fick
reda på att  jag var gravid, hade ju då ingen aning om hur allt skulle bli.
Men så i början av juni gick jag och Andreas till ungdomsmottagningen för att göra ytterligare ett test, även de var positivt.
Jag visste redan då att jag ville behålla barnet. Till slut var vi tvugna att berätta för våra föräldrar,  som inte direkt vart överlyckliga. Sommaren var ett rent helvete vissa dagar och jag kände mig helt värdelös,tänkte att allt var mitt fel. Min födelsedag blev därför inte heller som jag hade tänkt mig, utan bestod mest utav gråt. Men det var inte bara dåliga stunder i sommras, även väldigt underbara.
Jag och Andreas hade väldigt kul tillsammans även fast vi hade olika åsikter,
det blev några bråk men vi löste allt tillsammans. Innerst inne så visste vi båda om att vi skulle klara allt, bara vi gjorde det tillsammans.

I augusti åkte min och en kompis familjer ner till Grekland, väldigt skönt men jag saknade Andreas mycket. På dagarna tänkte jag inte alls på att jag var gravid utan jag och Lina (som var med) hade kul tillsammans. Jag visste att allt skulle bli bra och Lina stöttade mig, vi hade skit roligt tillsammans. Det var på kvällarna som jag tänkte på hur allt skulle bli, varken min eller Andreas familj hade ännu inte riktigt accepterat mitt beslut. Det var i slutet av augusti som alla började acceptera att jag valt att behålla barnet.

Jag började även 9an i augusti, det var lite läskigt eftersom att alla skulle få reda
på att jag skulle ha barn. Men det gick över, jag trodde att alla skulle tycka att jag var hel knäpp men de flesta tyckte att det skulle bli jätte kul. Jag och Andreas fick en tid för ultraljud, och när den dagen kom var vi båda nervösa. Men allt gick jätte bra och det visade sig att vi väntade en liten flicka, som skulle få namnet Wilma. Vi firade även 1års dag tillsammns.

Jag startade upp en blogg för att skriva om hur jag känner och
om hur det är att vara ung förälder, men även för att jag vill kunna gå tillbaka och läsa om hur min första graviditet har varit.
Det visade sig att blogg världen inte var helt fri ifrån elaka kommentarer heller, men jag har lärt mig att inte bry mig om vad som skrivs, speciellt inte ifrån personer jag inte känner.

Jag gick hela 9ans höstterminen, vilket känns jätte skönt.
Det var vissa stunder då jag tänkte att jag lika gärna kunde skita i att gå klart terminen, men jag kämpade eftersom att jag tycker skolan är viktig.
Höstterminen har även beståt utav massa olika möten, vissa bättre och vissa sämre. Men det bästa har nog varit att få gå till MVC och lyssna på våran lilla Wilma och höra att allt är bra.

Nu har jag gått på årslov eller vad man ska säga, men självklart ska jag komma
tillbaka till skolan och ta igen allt jag missar. Just nu ser jag bara fram emot mitt nya liv med Andreas och våran dotter Wilma.
Jag skriver som jag skrivit förr,
"jag har aldrig ångrat att jag behöll Wilma, hon och Andreas är de bästa som någonsin hänt mig"  Ingen kan heller ändra på de.
Jag vet att år 2007 kommer vara de bästa året i mitt liv!

Emelie+Andreas+Wilma=Kärlek