En rätt normal familj

Det är mycket som har hänt under de här åren. Jag tog ju studenten i juni 2011 (herregud snart 3 år sedan), men det vet ju ni som har följt med via mina andra bloggar jag haft. Och sen dess har livet bara rullat på i en väldans fart, det är knappt så jag själv hängt med faktiskt. Flyttat har jag också gjort, ett flertal gånger, från Nacka till Gullmarsplan till Nynäshamn och nu åter igen tillbaka till mitt gamla barndomshem i Telefonplan. Så det kan gå!
Men så är det ju, livet blir tamefan aldrig som man tänkt sig, däremot är jag nöjd med det ändå. Okej, ibland är det förjävligt och det enda jag vill är att lägga mig på marken och grina eller bara försvinna bort någon annanstans. Återigen, det är så livet funkar och jag accepterar det. 
 
Gustaf har blivit en del av våra liv. En galet glad och sprallig 15 månaders kille. Född den 9 september 2012 i raketfart med en kalufs så det hette duga. Min lille bebis, som börjar bli stor. Snart är det dags att börja förskolan igen, vi hann bara med någon månad på den förra förskolan innan vi slutade och nu har vi väntat på att få en ny plats ett tag, men i början på mars hoppas vi att allt kommer igång igen. 
 
Så har vi Wilma, stora, stora Wilma. Hela 7 år redan och i höst är det dags att börja i första klass. Jag hinner inte med, vill ibland stanna tiden. Ge henne lite stoppåväx. Det är helt sjukt att 7 år gått. En helt fantastiskt fin person med ett stort hjärta har hon blivit. Jag kan inte vara mer stolt.
 
Och så mig själv då, Emelie, 22 år om jag minns rätt. 30 årskrisen närmar sig med stormsteg. Nästan. 
Ensamstående mamma som bor hemma hos sin mamma, hehe. Jobbar halvtid på ett jobb jag varit på i snart 3 år nu. Har så sjukt mycket saker jag vill göra i livet, för mycket saker att jag inte ens vet själv vart jag ska börja.
Prio 1 är iallafall att skaffa en lägenhet och efter det söka in till högskola. Men om jag känner mig själv vet jag att allt kommer bli lite huxflux. Så går det när man är lite upp och ner och bak och fram.
 
Sådärja, nu är det dags att sussa sött.
PUSS
 
 
 
 
 
1 kommentar
Charlotte

Hur funkar det att bo hemma hos mamma då?
Kanske ganska skönt att få lite avlastning?
Har du dina barn på heltid?
Kommer ihåg dej från när jag läste både din, Denizes och Andreas(?) bloggar :-)
Kul att du fått en son och att du verkar må så bra!
Kram!