Att ständigt vara trött
Min kropp håller på att krascha totalt. Jag känner mig konstant trött och orkeslös. Orkar knappt upp ur sängen om dagarna men måste tvinga mig upp för att ta hand om barnen. Sover drygt 12 timmar per dygn och det är trist att nästan aldrig orka vara uppe längre en till klockan 9, det är den enda lediga tiden jag och min sambo har. Att börja titta på någon film tillsammans är meningslöst, jag somnar ändå direkt i soffan.
Jag vet inte om det är medicinerna eller om det beror på någon kronisk trötthet. Minns att jag ofta var trött innan jag började medicineras men inte såhär. Jag vet helt ärligt inte om det är värt att äta alla dessa piller längre. Jag saknar mina uppåt tider där livet bara swishar fram och jag känner mig bäst i världen och klarar allt och knappt behöver sova. Men så påminns jag om hur farligt det är. Alla dumheter jag gör och all knipa jag hamnar i för att sen sjunka långt ner i depression. Det är då jag börjar älta saker, även fast jag känner mig trött på folk som upprepande gånger sitter och gör precis det, så är jag likadan själv. Jag vet inte längre hur mycket man ska kunna orka, finns det ens något botemedel? Hur gör man? Behöver jag bättre rutiner? Frågorna är många. Jag vill så gärna ha ett svar på vad det är som är "fel" med mig.
Det är många gånger nu jag har tackat nej till middagar och kalas med släkt och vänner just för att jag blir dålig av att jag känner mig otroligt stressad och nervös. Så behöver jag sova i ett dygn. Men jag har ändå förstått att jag någon gång måste bryta detta mönster. För att orka göra saker måste jag åtminstone försöka men jag är så otroligt rädd över att bli så sjuk och behöva läggas in igen. Det är bättre att istället berätta för folk att jag ibland behöver gå undan för mig själv. Inte för att jag tycker det är tråkigt eller liknade, mer för att jag behöver tid på mig att samla mod och orka.
Jag tror ändå att jag måste komma in i bättre rutiner och förhoppningsvis blir det bättre nu när skolan börjar. Jag ska även försöka sluta med mina sömnmediciner då dom har som biverkning att man just blir som en zombie dagen efter, men min läkare anser att jag behöver dom. Jag försöker att följa läkarens ord men jag vettefan längre. Är som sagt så less på det här. Allt jag vill är att må bra och kunna hantera vardagen hyfsat bra. Är det för mycket begärt?
