Emelie Forsberg

Jag har drabbats av en hel del hallucinationer, där jag fått en störd verklighets uppfattning. Det har varit så illa att jag trott att folk varit ute efter mig och därför knappt vågat gå ut från huset. Jag har haft både syn- och rösthallucinationer, där jag hör och ser saker som inte finns och har i just den stunden ingen sjukdomsinsikt alls. Jag kan helt enkelt inte förstå varför andra inte känner samma som jag. För det mesta ser och hör jag mina barn. Jag ger dom svar på deras frågor och försöker krama dom. När har blir såhär så är jag riktigt sjuk och det krävs oftast inläggning. Framför allt eftersom jag inte kan inse att jag är en fara för mig, och jag vill inte att mina barn ska se hur jag mår. Försöker förklara så gått det går eftersom jag inte vill att dom ska vara ledsna och ligga och fundera. 

 

Jag har däremot inte drabbas av någon "riktig" psykos.  

Det tar mellan  2-3 dagar tills jag är mig själv igen och det är då jag inser hur dålig jag varit. I mina jornaler står det att jag har en bipolär diagnos med psykotiska inslag . Men jag är livrädd över att jag ska drabbas av en psykos som kan vara i flera månader och är svår att ta sig ur.

 

Att prata om det med anhöriga eller annat folk man träffar är svårt. Det är lätt att andra mistar en som galen. Jag har vart med om det själv, att någon skämtartigt påstått att man är en sån där galning som finns på film. Kanske är man galen, kanske inte.

Jag vill iallafall inte bli kallad det eftersom jag inte anser att jag är det.

 

Jag fick frågan om att det kanske är medicinerna som framkallar mina så kallade psykoser. Det är något jag också tagit upp med min läkare. Men jag äter en stor dos av psykosmediciner så hon tror inte att det beror på det, däremot kommer jag be om att få trappa ner med andra mediciner. Jag äter en hög dos av många mediciner och jag känner inte direkt av att dom hjälper riktig. Jag har tänkt sluta ett flertag gånger men det kan få förödande konsekvenser och jag kan bli riktigt sjuk.

 

Dessutom håller jag på utredas för ADD. När man ändå har flera diagnoser skadar det ju inte om man får en till.. Men kanske kan jag få bättre stöd om hur jag ska hantera allt. Hoppas kan man ju iallafall.

 

Idag är vi barnfria igen i ett par timmar, får se vad vi ska hitta på. Kanske bara gå och fika och känna lugnet.