Många frågor

Det är såhär på kvällskvisten som alla tankar och funderingar dyker upp. Duger jag? Kämpar jag tillräckligt? Orkar folk med mig? Osv, osv. Så får jag aldrig några vettiga svar från mig själv. Jag är så dålig på att ta åt mig allt bra folk säger om mig. Då är vi återigen där att jag bara tror att dem säger så för att vara snälla. Alla ser det förutom jag. Det är så himla svårt för mig att förklara saker, berätta hur jag mår, jag är så rädd att bli dömd. För det är just precis det man blir i dagens samhälle. Tragiskt! Det är så många som skäms över sin psykiska ohälsa och inte vågar prata om det. Men det är just precis det vi behöver, prata prata. Berätta om allt som dyker upp i ens huvud, även alla onda tankar. Inte skämmas över något. Jag kan erkänna att jag är väldigt dålig på det själv, jag vill men orden kommer inte ur mig. Därför skriver jag istället och den funkar hysat bra för mig även fast jag önskar att jag kunde prata mer. Jag måste öva upp mitt självförtroende och självkänsla något enormt, vilket jag hoppas kunna bli hjälp med nu i höst.
 
Jag har svårt att ta kontakt med folk jag inte känner, men kan även vara avvaktande mot dom jag känner. Jag går hela tiden på helspänn över att att något negativt ska hända. Att någon ska prata eller göra mig illa på något sätt. Och hur jävla kul är det på en skala mellan 1-10? Inte ett dugg. Jag blir trött på mig själv. Hur svårt ska det vara egentligen? Varför var jag tvungen att bli såhär sjuk? Frågorna är många men svaren få. Jag ska kanske få börja gå i grupp terapi i höst och oroar mig redan över hur det ska gå, att man ska behöva prata inför andra. Även fast dom är där av samma anledning som jag. Min läkare är också orolig över det, att det kommer vara för påfrestande för mig och att jag ska bli sjuk igen. Man måste vara redo att jobba mycket med sig själv för att det ska ge något. Jag är egentligen redo att göra precis allt för att slippa pendla så mycket i mitt humör och främst över att komma ur återkommande depressioner. Men, som sagt min självkänsla är ilika med noll och något jag behöver hjälp med först. Det finns även enskilda terapier men det tycker inte min läkare att jag är behov av. Konstigt nog, hon som sett hur jag mått det senaste året, hon som behövt sjukskriva mig upprepade gånger. Men jag får fortsätta tjata helt enkelt.
 
Har ni några tips på hur man kan sluta grubbla så mycket? Jag brukar lyssna på musik men ibland hjälper inte ens det så jag behöver fler tips om hur man ska hantas med dessa demoner.
 
 
 
 
 
2018 | |
#1 - - Anonym:

Ett litet tips är att bestämma en tid varje dag då du får älta. Kan till exempel vara från klockan 14 till 15. Då får du skriva av dig i en anteckningsbok. Prick klockan 15 måste du sluta. Bara ett tips. Kram och ta hand om dig.

Svar: Tack så mycke4 för tipset . Kram
Emelie Forsberg

Upp