Tankar

Denna värme tar kål på mig rättare sagt. Det är rena medelhavsvärmen ute. Jag vill inte klaga egentligen men jag triggas något enormt av den. Vågar knappt berätta för någon att kroppen inte fungerar som den ska i denna hetta, att lägga till ännu en skev sak på den redan långa listan. Men så är det iallafall och jag måste tänka på att dricka mycket då jag äter vätskedrivande mediciner.
Barnen trivs iallafall och det badas för fullt både i havet och hemma i poolen. Alva är den som är mest skeptisk till att bada, det går bra en stund men inte längre än midjehöjd och absolut inte huvudet. Även hon tycker det är varmt och det är svårt att somna på kvällarna, vi köpte någon billig AC grej som inte direkt fungerar. Wilma och Gustaf är som fiskar i vattnet iallafall. 
Gustaf har blivit riktigt modig och hoppar från bryggor och håller på att lära sig att simma. Vi tänkte sätta han på simskola till nästa sommar men det kanske blir att öva i simhallen till hösten.
 
Igår hade jag svårt att somna, låg och grubblade över alla mina misslyckande jag har gjort. Funderade på vad jag kunde ha gjort annorlunda eller vad jag borde ha gjort. Det är tungt, speciellt dom misstag jag gjort under mina skov. Alla människor jag sårat och alla vänner som försvunnit under mina sjukdomstillstånd. Som jag aldrig får tillbaka igen. Men jag försöker banka in i mitt huvud att allt faktiskt inte bara hängt på mig, för det har det inte. Även fast det är svårt att inse när man ligger där och ångesten är skyhög.
 
Dagen idag har iallafall varit fri från ångest men jag känner av redan nu att grubblandet kommer smygande. 
Jag måste hitta något sätt att få allt i balans. Förr i tiden självmedicinerade jag men är glad att jag tog tag i det eftersom det bara ökar ångesten efteråt. 
Jag kanske borde hitta en hobby, hehe.
För ett tag sen gick jag på ett aktiveringshus här som är till för dom som lever med psykisk ohälsa. Men så blev jag inlagd i sluten vården och sen dess har jag inte vågat mig dit igen. Kanske att jag kan finna mod till hösten.
 
Nu har jag fått hjälp med att fixa mitt nya domän, tack!
Det går numera att besöka sidan på http://emelieforsberg.nu ..
Tryck gärna på hjärtat här nere om ni gillar mina inlägg.
 
 
 
2018 | | Kommentera |

Hemma

Nu är vi hemma igen, äntligen! Borta bra men hemma bäst, en vecka räcker gott och väl för mig sen får jag hemlängtan. Det har nog att göra med att jag känner mig tryggast hemma, ifall något skulle hända. Som första dagen vi kom fram så blev jag dålig och jag tror det berodde på att jag kände en inre stress. 
Resten av veckan var iallafall bra, barnen badade och fiskade varje dag. Fiske var något både Wilma och Gustaf fastnade för, det nappade både gädda och aborre så igår blev det fisk till middag. 
Vi besökte även en del loppisar. Så tog vi det bara lugnt och njöt av semestern. Solen visade sig sin bästa sida och vi hade över trettio grader vissa dagar. Nu längtar jag efter regn.
 
Snart är det dags att återgå till jobb och skola. Gustaf börjar i förskoleklass och det ska bli spännande. Han är väldigt taggad på att få gå i skolan som syrran.
Han har fått diagnoserna autism 1 och generell språkstörning, så vi har varit på möte om hur vi ska underlätta hans skolgång. Tänkte skriva lite mer om det i ett annat inlägg. Men alla iblandade har varit fantastika, framför allt  på förskolan han gått på. Är helt säker på att allt kommer bli bra tillslut.
Wilma börjar femman och Alva byter avdelning.
 
Jag är fortsatt sjukskriven till september och som det ser ut nu lär det bli längre men jag kan bara hoppas att det inte blir så. Jag skulle så gärna vilja plugga upp några ämnen för att sen söka in på högskola. Jag har sagt det många gånger förr men nu är det dags.. Restaurang branchen är inget för mig längre och det handlar inte om att jag inte tycker det är roiigt utan över att arbetstiderna inte är det ultimata. Jag ska inte jobba nätter med min sjukdom, sömnen är a och o, jag är i behov av rutiner.
 
Nu har jag försökt i en timme att byta domän,har köpt ett namn men förstår inte hur jag ska koppla ihop allt. Finns det någon vänig själ som har lust att hjälpa mig? 
 
 
 
 
 
2018 | | Kommentera |

Trötthet×100

Jag går runt och är ständigt trött, dag in och dag ut. Sover 10-11 timmar om natten, samt 1-2 timmar på dagen. När det är vanlig vardag och barnen är på förskola/skola så kan det bli flera timmar om dagen.
Det är så tråkigt att aldrig kunna hitta på något, för jag vill verkligen men kroppen säger nej. Nu verkar jag bara lat och tråkig även fast jag inte är det. Skulle så gärna vilja vara den som tar tag i saker, fixar och har sig. Ibland kan jag få extra energi och ställa mig och baka men sen ligger jag däckad ett dygn.. Jag som älskar att baka i vanliga fall. När jag var hemma med Alva såg jag till att det alltid fanns hembakat bröd.
Jag har insett att träning nog kan hjälpa mig att komma på rätt spår, inte bara för vikten utan även för det psykiska. Jag har gått hos en sjukgymnast och fått väldigt enkla övningar, både för avslappning och styrka. Så dom ska jag verkligen se till att ta dag i.
 
Man får överväga det som är bra med medicinerna och ta smällen att alltid vara trött istället för risken att hamna i djup depression eller mani. Men jag vill bara inte acceptera att ha det såhär, det måste finnas något sätt att komma tillbaka till livet igen. Jag måste bara finna vägen dit. Och en dag kommer jag kanske inse hur stark jag varit som fortsatt att kämpa.
 
Det "roliga" är att hur trött jag än är så tar det lång tid för mig att somna, ibland flera timmar. Därför måste jag äta sömnmediciner. Komiskt egentligen, här går man runt som en zombie men kan ändå inte somna. 
Det är så mycket tankar som far runt i mitt huvud, som alltid, men som är värst när jag ska sova. Oftast är det tankar över att folk i min närhet ska försvinna och att jag ska lämnas kvar ensam. Sen kan det även vara saker som att imorgon måste jag tvätta, den och den ska göra det och så var det det här och det där osv.. Helt onödiga saker. Jag beundrar dom som bara lägger sig ner på kudden och slaggar! 
 
Tusen tack för era mail, ellet ja facebook meddelande. Det värmer mig otroligt mycket och skönt att höra att man inte är ensam. 
 
 
2018 | | Kommentera |
Upp