Trötthet×100
Jag går runt och är ständigt trött, dag in och dag ut. Sover 10-11 timmar om natten, samt 1-2 timmar på dagen. När det är vanlig vardag och barnen är på förskola/skola så kan det bli flera timmar om dagen.
Det är så tråkigt att aldrig kunna hitta på något, för jag vill verkligen men kroppen säger nej. Nu verkar jag bara lat och tråkig även fast jag inte är det. Skulle så gärna vilja vara den som tar tag i saker, fixar och har sig. Ibland kan jag få extra energi och ställa mig och baka men sen ligger jag däckad ett dygn.. Jag som älskar att baka i vanliga fall. När jag var hemma med Alva såg jag till att det alltid fanns hembakat bröd.
Jag har insett att träning nog kan hjälpa mig att komma på rätt spår, inte bara för vikten utan även för det psykiska. Jag har gått hos en sjukgymnast och fått väldigt enkla övningar, både för avslappning och styrka. Så dom ska jag verkligen se till att ta dag i.
Man får överväga det som är bra med medicinerna och ta smällen att alltid vara trött istället för risken att hamna i djup depression eller mani. Men jag vill bara inte acceptera att ha det såhär, det måste finnas något sätt att komma tillbaka till livet igen. Jag måste bara finna vägen dit. Och en dag kommer jag kanske inse hur stark jag varit som fortsatt att kämpa.
Det "roliga" är att hur trött jag än är så tar det lång tid för mig att somna, ibland flera timmar. Därför måste jag äta sömnmediciner. Komiskt egentligen, här går man runt som en zombie men kan ändå inte somna.
Det är så mycket tankar som far runt i mitt huvud, som alltid, men som är värst när jag ska sova. Oftast är det tankar över att folk i min närhet ska försvinna och att jag ska lämnas kvar ensam. Sen kan det även vara saker som att imorgon måste jag tvätta, den och den ska göra det och så var det det här och det där osv.. Helt onödiga saker. Jag beundrar dom som bara lägger sig ner på kudden och slaggar!
Tusen tack för era mail, ellet ja facebook meddelande. Det värmer mig otroligt mycket och skönt att höra att man inte är ensam.
