Vecka 33
Imorgon ska vi baka och laga mat tror jag och efter lunch åka till skansen. Jag funderar på att ta en sväng in till stan efter de medans jag endå är i närheten.
Idag är det vecka 33 och inte alls långt kvar tills vi får se Wilma. Förlossningsrädsla har jag fortfarande men inte alls lika mycket. När jag säger att jag är rädd menar jag inte att jag är rädd för smärtan utan hur jag kommer reagera och hantera den. Såklart att jag är lite orolig för hur ONT det kommer att göra, för ont vet man ju att det gör men det är inte de som oroar mig mest. Eftersom att jag är en sån person som måste ha kontroll över vad jag gör så är jag livrädd för att tappa kontrollen och gripas av panik. Jag är heller inte särskilt tålig av mig, vilket Andreas nog vet om:)
Det har också blivit riktigt jobbigt att sätta på sig strumpor, det är knappt så det går ens. Jag brukar be Andreas att hjälpa mig ibland, haha barn på nytt. Och att sätta på sig skor är minst lika svårt och jobbigt, jag har ju så stor magen nu. Wilma är en riktig busunge, bara sparkas och har sig hela tiden, men det är så mysigt. Jag vill bara krama och pussa på henne nu, min lilla flicka och Andreas.
Vecka 33
Kroppen: De sista två månaderna besöker du vanligtvis MVC varannan vecka. På MVC mäter man barnets tillväxttakt. Vid den här tidpunkten är normalkurvan för symfys-fundusmåttet runt 31, men det är främst sin egen kurva man ska gå efter.
Barnet: Det finns inte längre så mycket utrymme för barnet att vända sig i livmodern, barnet ställer därför slutgiltigt in sig i förlossningsställning. Vanligast är att barnet vänder sig med huvudet neråt. 3-4% förblir kvar i sätesställning.
Jag undrar om Wilma har vänt sig ännu, hoppas det iallafall, det skulle inte vara så roligt att behöva göra vändningsförsök och så. Men förhoppningsvist har hon gjort det, jag får vänta och se vad barnmorskan säger. Ska dit igen den 12december.
Lägger in en bild på hur stor Wilma är ungefär nu och någon dag ska jag lägga in en ny magbild.
Nu ska jag fixa lite saker, tjohoo
