Jag bygger högt och rasar ibland
Julen är över och nu väntar vi in det nya året, det ska bli så skönt. Jag hoppas verkligen att det här blir mitt år, slippa vara så sjuk hela tiden. Men det gäller att kämpa vidare och inte ge upp. Nu har jag åtminstonde fått vara frisk i snart två veckor och det är en bra början, hehe.
Vi hade en liten minijul här när Wilma och Gustaf kom hem och båda var nöjda över sina klappar. Så himla mysigt att se hur dom uppskattar allt dom får, från strumpor till leksaker. Nyår firar vi iallafall tillsammans och vi ska bara vara hemma och ta det lugnt. Får se hur det går att hålla Alva vaken eller om hon ligger och sover vid tolv slaget.
Dessa dissociationer jag får ibland är verkligen vidriga, det känns verkligen som att jag håller på att dö. Suddig syn och svårt att svälja, plus att jag kräks som en gris eftersom jag blir så illamående. Jag hoppas att jag slipper dessa nu när jag fått lite mer verktyg om hur man ska förhindra det. Men man ska inte ropa hej än.
Jag haft lite ångest i två dagar nu och jag vet inte riktigt varför och nu är jag rädd att det ska bli alldels för mycket för mig. Nu har jag iallafall kunna stoppa det lite med mina övningar jag har fått i hemläxa och jag tror och hoppas på att det snart kommer bli bättre för mig någon gång också. Det finns så mycket jag vilö göra, jobba, plugga, ha någon hobby. Men inget av det där funkar just nu och det är jävligt tufft för mig att veta. Det är inte meningen att man ska behöva vara långtids sjukskriven som tjugosju åring..
Igår träffade jag en kompis och det var så skönt att ha någon att umgås och prata med, trots att vi knappt setts på ett år. Det blir ju som sagt inte många tillfällen jag träffar vänner nu för tiden. Alla jobbar ju dom dagarns när jag är hemma och sen har dom sin familj att ta hand om så det är förståeligt. Men jag ska försöka vara bätte på att höra av mig till vännerna lite oftare.
