Emelie Forsberg

Jag är hemma igen och det är sååå skönt. Trots att läkaren jag pratade med igår var en av det sämsta jag träffat. Han undrade vad jag gjorde där, eh ja jag har haft självmordstankar och varit en fara för mig själv. Han tog bort lpt och jag skrev ut mig själv. Jag mår nästan sämre av att vara inlagd och får en sån stark ångest över saknade av min familj. Idag mår jag mycket bättre och ska gå på dbtn. Hon lär ha en del att säga. Det känns iallafall bra att gå dit och få prata med någon. Jag vill verkligen inte må sådär dåligt igen där jag tror att den enda utvägen är döden. Vill ju leva, se mina barn växa upp men ändå får jag tankar om att det vore bättre om jag försvann. Det är dom tankarna jag måste jobba mest med. Det som gjorde att jag vart inlagd var att jag blev super hypad och gjorde massa konstiga saker som jag knappt minns. Köpte bland annat saker för typ 5000 spänn men som tur var kunde jag avboka allt någon dag efter. Sen när jag väl låg inne på Sankt Göran så kom dippen och jag ville bara försvinna. Det gjorde att jag fick tvångsvård eftersom jag vägrade gå med på att bli inlagd självmant. Det är så himla farligt med att bli för uppåt, även om det är en jäkla skön känsla just då så kommer det alltid en neråt period direkt efter. Jag är så less på den här sjukdomen. Den är så himla farlig och man kan verkligen sätta sig själv i skiten eller i värsta fall faktiskt ta sitt liv på riktigt. Jag är med i en bipolär grupp på facebook och där var det nyligen en person som avslutade sitt liv. Det är så tragiskt. Även fast jag har ett otroligt stöd från både familj och vården så är jag alltid rädd över att något hemskt ska hända. Jag har hört mycket om dom som inte får hjälp av vården och inte blir trodda på allvar. Min mottagning jag går på är superbra, dom har hjälpt mig med allt och jag har haft en lång kontakt med en behandlare och nu med en ny terapeut.

 

Jag sov typ i 12 timmar inatt och det behövdes, jag är verkligen i behov av sömn och får jag inte sova så fungerar jag inte. Det gör väll ingen men jag är extra känslig. Jag har en sån fantastisk sambo som tar barnen på nätterna om dom vaknar trots att han går upp tidigt på morgonen. Det är guldvärt för mig. 

Han som fixar och trixar med allt när jag mår dåligt. ❤

 

Nu ska jag börja röra mig mot sjukhuset, ska bara fylla i några papper jag fått. Det är ett veckokort där man skriver in hur man mått under dagen för att sen kunna gå tillbaka och se vilka perioder man mår som sämst och på så sätt försöka reda ut vad det är som gjort att man mått dåligt.