Lägg mig här, väck mig sen, när du vet
Det blev ändrade planer, blir ingen ECT. Jag vart inte godkänd pga det gått för kort tid sen senaste gången. Plus att det är ångest som är mitt största problem, inte depression eller mani. Det tog lite hårt ibörjan på mig att inte få göra det men nu känns det lugnt igen. Istället får jag åka hem! Vill aldrig mer åka in igen och tänker verkligen kämpa för att få må bra. Nu ska jag äntligen få göra mina utredningar och få prata med psykolog och kanske komma fram till varför jag mår som jag mår.
Oftas känner jag mig som än börda för andra pga min ångest. Jag har fått höra hur löjligt det är att jag oroar mig över så många saker, att det bara är att gå vidare. Men snälla! Har du inte haft ångest så vet du inte hur det känns att ständigt gå och vara orolig, det går inte bara att släppa. Iallafall inte för mig. Tror någon att jag gör detta för att det är kul? Hade det funnits en stänga av knapp hade den varit nedtryckt för längesen.
Jag är en känslig person, jag tar andras elaka och "skämtsamma" ord seriöst.
Jag är den jag är och jag hoppas att du kan acceptera mig som det. Jag är fylld av katastroftankar, min ångest är en ständig kamp men jag är beredd att göra allt för att övervinna den. Du kommer att få höra många förlåt och vara förtvivlad, men snälla, försök att förstå.
Människor som du och jag, söker men får aldrig svar.
Så är det. Jag söker efter svar heeela tiden men finner inget. Jag vet inte helt varför jag har min ångest men nu kanske vi kan komma fram till vad det är som gör att jag mår så dåligt.
Nu har jag precis blivit utskriven och det känns skönt, men jag stannar här tills klockan fem.
