vecka 35
Det börjar bli kallare nu och det är till och med frost ute, hoppas bara att snön kommer snart. Skoldagen gick snabbt idag så det var skönt, visserligen hade jag nästan ingenting att göra. Kören imorse var inställd så jag gick upp tidigt alldeles i onödan, men jag och en kompis gick hem till mig och kollade på tv och det slutade med att vi somna till kvart över 9. Jag har iallafall lånat hem lite böcker som jag ska läsa nu under lovet.
Inatt har Wilma varit en snäll flicka och inte alls stört min sömn så mycket, vilket är jätte skönt. Jag hoppas på en sån natt idag igen. Men nu är hon i fullgång, buffrar och har sig.
Det börjar bli riktigt tungt nu och jag verkligen längtar tills hon vill komma ut, jag vill att hon ska komma i mitten av januari och INTE i början på februari. Min mamma gick över tiden med mig i hela två veckor, hoppas verkligen inte att jag behöver göra de.
Jag har nyss fått reda på att en tjej jag brukar prata med precis fött, en liten pojke. Det roliga var att dem hade tagit reda på att det till 70% skulle vara en flicka, men ut kom en liten pojke. Tänk vilken chock man måste få, och tänk om Wilma egentligen inte är en liten flicka utan en pojke. Men helt ärligt så tror jag att Wilma är en Wilma.
Nu har jag varit gravid i 35veckor (34+3)
Vecka 35
Barnet:
Hjärta slår med cirka 120-160 slag i minuten.
Storlek: cirka 44 cm lång och vikt cirka 2200 g.
Mamman:
Du känner dig säkert tung och klumpig. Rent av irriterad. Magen är kanske i vägen och armarna känns lite för korta. Det är svårt att hitta en bra sovställning. Ligger du på rygg trycker fostret på kroppspulsådern och du känner dig svimfärdig. Att sova på ena sidan eller andra är det som återstår. Ett par strategiskt placerade kuddar kan vara en hjälp.
Jag fick lov att kopiera texten ifrån liberos hemsida istället för FL, då deras sida för tillfället inte funkar.
Nu ska jag snart kolla på cityakuten och äta lussebullar.
"You light up my life
You give me hope, to carry on
You light up my days
And fill my nights with song"
Jag älskar dig Andreas <3
gud vad jag skulle känna mig..jag vet inte..som att allt va över..?
jag läste ditt inlägg om när du blev gravid..att din pojkvän först var tveksam..det är klart han var.. nu är han ju låst? ni är ju så unga. ni går miste om livet.. resor, vänner, fester, utbildningar, allt..när ni har fått barn kan ni inte bara känna för att kanske dra ut en kväll eller nåt.. ni är låsta med ett barn:S det verkar som att din pojkvän nu tycker att det ska bli roligt, men förstår han verkligen innebörden? för du verkar ju ha bestämt dig i alla fall..
jaja. jag vet inte. jag vet bara en tjej som fick barn i samma ålder, brukar se henne då och då. tycker så synd omhenne. hon står med sin barnvagn med säckiga kläder och ser jättesliten ut, och står där tillsammans med andra mammor, fast i 30-års åldern..nej..känns så fel..man ser nästan hur hon bara längtar ut..till världen. till livet..