Emelie Forsberg

Idag har vi varit på ultraljud och sätt lilla Wilma för andra gången, jätte söt. Nu kunde man inte se lika mycket som första gången, eftersom att hon är mycket större än vad hon var då. Hon ligger med huvudet långt ner och är redo att komma ut, fast vi fick aldrig veta om hon var fixerad men jag antar det. Vi fick se hennes ansiktet och hon är världens sötaste, riktiga tjockiskinder. Barnmorskan mätte hennes huvud, lårben och buk, allt såg jätte bra ut. Hon ligger lite under normal kurvan på -5,6%, vilket inte är så jätte mycket. Vi fick reda på att hon väger cirka 3082 gram just nu, och förväntas att väga 3200 gram vid födsel. Så jätte stor är hon trots allt inte, men det är ju inte säkert att det där stämmer. Vi fick en ny tid för ultraljud den 29 januari, men barnmorskan hoppades på att jag fött då och det gör jag också. Man kunde inte se könet eftersom att hon hade benen framför och låg i ett framstupat läge. Barnmorskan sa att hon låg i en jätte bra födelseställning, så hon kan komma när som helst.

Jag är i vecka 39 nu och har bara 12 dagar kvar till beräknad födsel. Helt sjukt!

Kroppen: Barnmorskan kontrollerar nu om barnets huvud är fixerat. När barnet slutgiltigt har lagt sig med huvudet nedåt är först huvudet rörligt (R), sedan brukar det gå över till att bli ruckbart (Ru). Slutligen fixeras huvudet (F) vilket kan kan göra lite ont just som det sker, det kan kännas som något stort och hårt surrat sig fast i bäckengången. Man kan också känna som ilningar i slidan och neråt benen vilka beror på att barnet kommer åt nerver när det vrider sig ned i bäckenet.
Kroppen har förberett sig, livmodertappen har mognat och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma i små omgångar och vissa märker inte ens av den.

Barnet: Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältingssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång.

Imorgon tror jag nog att jag ska hem till Andreas, måste ju prov sova i det nya rummet. Jag kanske kan ta lite bilder då och visa hur det ser ut. Nu ska jag ta mig ett bad.