Emelie Forsberg

Påsken är över och jag tror aldrig barnen ätit såhär mycket godis någonsin. Det är lite trist att ledigheten är över men samtidigt ska det bli skönt att komma igång med vardagliga rutiner igen. Blir ju lite ledigt nästa vecka också och sen är det inte långt kvar till sommarlovet.

Jag har varit galet trött i helgen, nästintill stendöd typ. Har verkligen försökt att orka göra saker men hela dagarna har jag gått och längtat efter att få gå och lägga mig igen. Det är så himla tråkigt. Jag blir så less på att i stort sätt aldrig orka med något. Trodde det skulle bli bättre när jag slutat med en del mediciner men det känns fortfarande inte bra. Visserligen så mår jag rätt bra psykiskt just nu så jag tror inte att det är det som spökar, mer fysiskt utmattad. 

 

Idag har jag hängt på idun igen (som vanligt), mysigt att träffa vänner. Har inbokat flera träffar i veckan och det ska bli så kul, ser emot det. Jag behöver verkligen träffa folk här i stan och när man dessutom lyckas hitta någon lik en själv så känns det bra. Den här isoleringen behöver brytas, jag måste våga komma ut och träffa folk igen. Jag har ju jobbat inom restaurang och då träffar man väldigt mycket olika människor. Jag vill komma dit igen. Våga vara den som kan ta för sig, inte bara sitta vid sidan om. Och ett steg påvägen dit är att binda en kontakt med folk här i området. Jag känner mig hyfsat redo, däremot är jag rädd över att jag ska bli för passiv, gå in i mig själv för mycket och därmed tappa kontakten igen. Men, det känns bra att andra ändå har förståelse, jag brukar för det mesta berätta om att jag kan bli lite frånvarande när jag mår dåligt, och det gör jag just för att jag värnar om vänskapen och inte vill att den ska förstöras. Jag tror på mig själv, försöker intala mig själv varje dag att jag duger precis så som jag är. För det här är jag, det är såhär jag fungerar och kan det inte accepteras av andra så ska jag inte lägga mer energi på dessa människor. Jag vill alltid alla andra det bästa möjliga, oavsett vad denne har gjort. Ser alltid något positivt i andra för jag tror inte på det onda. Det kan låta naivt i andras ögon men det är så jag ser på allt.

 

Idag var det även utvecklingssamtal för Wilma och jag är såååå stolt. Hon är så himla duktig, kämpar med allt och klarar det bra. Det är verkligen roligt att följa hennes utveckling, hon hade nästan högsta poäng på alla proven och ja, som sagt jag är stolt. Tänk att hon är min, min först födda. Min alldeles egna Wilma, som jag saknar ihjäl mig efter varje dag hon inte är här. Hon som ändrade mitt liv drastiskt, till något bättre. Jag var en lost 14 åring som just fått reda på att jag var gravid och jag bara visste att hon var meningen med livet. Trots att allt inte gick som det skulle med att vara en kärnfamilj så är allt ändå bra. Vi vet för det mesta vart vi har varandra, hon är en mini tonåring nu som man ibland kan slita av sig håret på, men det hör till och jag tror och hoppas att vi kommer ha starka band livet ut. 

 

Det är dags för DBT imorgon igen, nu för tiden ser jag fram emot att komma dit eftersom jag tycker vi är ett så härligt gäng. Vi är olika men ändå så lika. Vi har alla olika problem och försöker hjälpa varandra så gott det går. Jag ska ta mig en extra titt på läxan igen. För det mesta pratar jag inte så mycket om den när jag är där, utan tar upp det jag känner att jag behöver prata om. Och det känns bra att veta att det är okej. Ibland blir det för mycket med alla veckokort och allt som ska fyllas i. Så det är skönt att veta att man kan prata om annat också. 

 

Ska träffa en vän innan dbtn imorgon. Är skönt att ha någon att bolla lite tankar med innan. Ibland blir jag lite orolig över att jag säger för mycket, vill verkligen inte att någon annan ska känna sig besvärad eller så. Mycket tankar som far inom mig just nu. Ska jag, ska jag inte osv. Men som sagt, jag jobbar på det väldigt mycket, att hitta ett bra mellanting. 

 

Just nu känner jag för att bara gå och lägga mig, så det tänker jag göra. Jag har blivit mycket bättre på att lyssna på min kropp, trots att den inte alltid gör som jag vill. Och när barnen ändå sover är det lika bra att passa på. Så, godnatt!

 

 

 

 Hon som älskar att mata djur.