Jag är starkt svart kaffe, ambitioner och regn
Dagen har gått i ett. Jag var iväg redan tidigt imorse för att sen komma hem igen på eftermiddagen. En rad olika besök hann jag med. Jag har fått nya vänner och det känns så himla bra. Jag hoppas verkligen att jag ska få må bra en längre period och kunna hålla kontakten vid liv. Det har blivit en del vänskaper som tagit slut när jag mått dåligt, just för att jag då verkligen inte orkar ha någon kontakt. Och det är inte förståeligt alla gånger, tyvärr.
Men jag försöker att leva här och nu, inte tänka på vad som kan hända. Det som är annorlunda nu är att jag träffar människor som har likande problem som mig och har mer förståelse för att jag ibland inte orkar. Det känns som himla skönt.
Jag har, som jag skrivt tidigare, en bipolär diagnos som ofta sätter käppar i hjulet för mig. Och när man mår dåligt och samtidigt har en familj att ta hand om och försöka visa sig så stark som möjligt, så brister det ibland. Hur mycket jag än försöker så går det bara inte att hålla humöret uppe. Det är något som stör mig något så otroligt, varför ska det vara så jävla svårt? Jag kämpar var eviga dag, även dom dagar som jag mår bra så är det en jädrans massa kämpande, hela tiden. Jag lever för mina barn, det är dom som har räddat mitt liv så många gånger. Jag vill att dom ska växa upp med en närvarande mamma och veta att jag alltid finns där, oavsett vad. För det gör jag, att se mina barn ledsna och oroliga gör så himla ont i mig. Jag vill ge dom hela världen och mycket där till. Och jag ska kämpa för det. I mina jobbiga perioder så är det familjen som skyddar mig. Alltid!
Jag har surfat runt på massa olika sidor efter presenter till Alva. Det finns så mycket och så mycket som hon verkligen inte behöver men som man ändå köper, hehe. Jag har beställt kläder, det gjorde jag iförsig redan i januari.. Ibland finns det lixom inte ett stopp i mig. I julas beställde jag så mycket som jag som tur var kunde avboka. Herregud jag höll på att bli ruinerad, eller ja nästan iallafall. Man har det inte speciellt fett genom att endast ha sjukpenning. Så jag har försökt dela upp det och köpa lite varje månad. Jag har alltid varit noga med min ekonomi, aldrig satt mig i några skulder eller liknande. Däremot så har jag haft perioder där jag slösat massa pengar på skit. Mitt körkort (som inte finns) la jag ner närmare 60000 på. Det är väll iförsig något vettigt men hade det varit idag så hade jag planerat allt på ett annorlunda sätt. Men ja, inga skulder finns och det känns bra. Jag "fönstershoppar" ofta, lägger varor i korgen för att sen komma på att det här är något jag inte behöver och lägger tillbaka allt igen. Men det är lite kul ändå, tills man ser prislappen och tänker njaaa. Hehe.
Hm, jag är lite kluven just nu. Jag har fått ett erbjudande om att bli en av dom nya föräldrabloggarna här. Det lockar något enormt men samtidigt är jag orolig över om hur jag ska orka? Jag skriver som sagt för min egna skull, att få skriva av sig för mig är mitt sätt att få känna att jag får ut mina känslor på ett helt annat sätt än vad jag kan uttrycka in real life. Och så vill jag att det ska vara. Jag vill inte skriva något bara för att. Det får lixom inte kännas för fejkat. Däremot är jag för att skriva om psykisk ohälsa. Något som måste lyftas mer enligt mig. Det finns så många som lider i det tysta och skäms över att man mår dåligt. Vi alla har jobbiga stunder i livet, vissa mer än andra. Och det här är något jag verkligen skulle kunna tänka mig att skriva mer om. Det behövs mer förståelse över just den psykiska ohälsan som drabbar så många här i världen. Vi får se helt enkelt, men som sagt, det lockar en del.
Idag är det även semledagen men jag har inte bakat några egna utan köpte ett par stycken på vägen hem. Däremot är jag inte alls sugen på att äta en. Vi åt pannkakor till middag och det känns sött nog. Kanske lite senare ikväll när sötsuget kommer tillbaka. Jag har verkligen varit duktig med sötsakerna det här året. Däremot så har jag bestämt att på lördagar får jag äta vad som helst, godis, chips och liknande. Men inget på vardagar. Jag dricker mycket cola zero om dagarna men det känns bättre än all redbull jag drack innan. Det gäller att ta små steg i taget. Jag vill verkligen ta tag i min vikt. Det är 25 kg som ska ner för att jag ska vara helt nöjd men 15 kg för att jag ska känna mig hyfsat bekväm i min egna kropp. Jag rensade ur typ 80% av min garderob och ville helst av allt slänga skiten för att slippa bli påmind om hur jag en gång såg ut. Jag kan idag inte förstå hur jag kunde tycka att jag var stor förut. Vet att man inte ska jämföra sig med andra men fan, det svider så jäkla hårt ibland.
Nej men nu kanske det är dags för den där semlan ändå ;)
Tryck gärna på hjärtat om ni gillar mina inlägg, så att jag vet:) Ni är ju en del, även fast ni inte syns.
Super Mario gänget. Det blir tyvärr inte så många bilder på den stora, allt måste ju godkännas nu för tiden.