Emelie Forsberg

Oj, det blev visst en liten paus härifrån. Jag har påbörjat så många inlägg som sen bara hamnat i utkast ändå. Det har hänt en del, allt har verkligen varit en berg och dalbana. Men jag börjar bli van nu. Jag har människor som faktiskt bryr sig på riktigt runt omkring mig och det är så himla skönt att veta, även om det ibland är svårt att förstå. Jag har fått lite nya vänner här i stan också och det är roligt. Har ju varit rätt så ensam här i flera år nu men äntligen faktiskt vågat ta steget och fråga en liten fråga om det är okej att jag sitter här med er. Jag antar att jag varit rädd över att få ett nej och känna mig skitdum. Så nu har jag helt plötsligt fått flera nya vänner att bolla tankarna med och det känns så skönt. Det gäller bara att våga! Jag är en sån som tänker mycket på vad andra tycker och tänker om mig, tror alltid att alla tycker att jag är jobbig och tråkig. Innerst inne så vet jag ju att det inte stämmer. Och om man skulle få ett nej så betyder det inte alltid att andra tycker man är tråkig. Jag vet ju själv hur det är, jag kan säga nej till saker och ofta gör jag det pga att jag helt enkelt inte orkar eller mår så bra just då, men jag umgås gärna när jag mår bättre igen.

 

Vi är inne i den första vår månaden för iår och ett tag trodde jag faktiskt att den var här men nu snöar det och är alldeles slaskigt ute. Jag längtar så mycket efter värmen just nu. Slippa alla vinterkläder som ska på och av hela tiden. Den här månaden är det även Alvas tur att fylla år, tre! Hon längtar och har skrivit en önskelista. Bland annat så vill hon ha en telefon som Wilma har, kan säga att hon inte kommer få en, hehe. Men hon har önskat sig lite andra saker som nog ska gå och fixa.

 

Mitt mående har som sagt varit upp och ner. Men inget så allvarligt att det inte gått att hantera hemma själv. Ändå är det så jobbigt att veta att det börjar om och om igen hela tiden. Jag har fått en ny medicin som ska hjälpa mig att komma upp ur detta svarta hål jag ibland hamnar i och jag hoppas verkligen att den ska funka för mig. Har testat så mycket nu utan att ha fått ett bra resultat. Det kunde ta upp till fyra veckor innan man får någon effekt av den och jag är väll inne på tredje veckan nu. Hoppas, hoppas! Jag är så less vissa dagar just nu och frågar mig själv hela tiden om vad det är för för jävligt som jag har gjort för att förtjäna den här skiten. Jag är inte troende, ändå ber jag ofta till högre makter eller vad man ska säga, om att få ett svar över vad det är jag ska göra. Det händer även ibland att jag ber alla änglar som jag förlorat om hjälp. Men jag vet inte om det hjälper direkt..

 

I helgen har jag varit på övernattning hos min brors sambon, deras dotter och en kompis. Vi hade tacofest och kollade på mello. Alla var rätt trötta så vi gick och la oss tidigt. Det var iallafall mysigt att komma iväg ensam. Tror det är väldigt viktigt att komma iväg ensam då och då. Trots att jag fick en väldans hemlängtan så gick det bra. Jag klarar inte av att vara borta länge. När vi är på semester eller så, så längtar jag alltid hem till mitt hem, där jag känner mig som tryggast.

 

Jag sitter på idun just nu, det är skönt att vara bland folk och slippa känna sig så ensam. Däremot har jag blivit så mycket bättre på att faktiskt ta mig ut så jag gör små,små framsteg hela tiden. Även om det ibland känns skit och allt går i slowmotion. Jag ska verkligen inte stressa fram något, det är då allt skiter sig om och om igen. Men när något väl går bra så blir jag så ivrig och vill ha mer. Det är något jag måste träna på. Ta en sak i taget och låta det ta den tid det behöver.

 

På fredag är det dags för Gustafs första utvecklingssamtal och det ska bli så spännande att höra om hur det går. När man frågar honom vad dom gör och vad han tycker är roligt osv, så får man alltid ett "vet inte". Det här med att återberätta saker är något vi övar på hela tiden. Så ja, det ska bli roligt att höra. Gustaf är väldigt duktig på dom sakerna han tycker om, tex räkna matte. Han är bättre än mig på att räkna ut saker och ting. Sen är han duktig på att memorera. Och så är han en väldigt social och snäll person som har lätt för sig att hitta nya vänner. Min Gustaf!