Emelie Forsberg

Livet har ju varit bättre än vad det är just nu. Jag är så besviken på mig själv, över att det gick såhär långt.

Vet inte riktigt vad jag ska göra för att må bra. Jag blir så ledsen. Jag sviker min familj och är så ledsen över att jag ibland inte kan kontrollera mig själv. Fan! Är så himla rädd över att bli lämnad, av alla. Jag försöker om och om igen att verkligen få allt att fungera. Men det går ju uppenbarligen inte just nu. Det gör så ont och ångesten bara svämmar över totallt. Jag måste tänka på mig själv nu sägs det, och det stämmer nog. 

 

Jag är inlagd sedan igår. Allt bara kraschade totalt och jag skämdes så mycket och visste inte vart jag skulle ta vägen. Som vanligt blev det ett vårdintyg, trots att när jag väl pratade med läkaren och gick med på att vara där frivilligt. Det togs bort idag, skönt nog. Lite konstigt är det, dom ville skicka hem mig idag. Med motivationen att jag inte har något missbruksproblem och därför är jag inte i behov att vårdas inom sluten vården. Pratade med min sambo som verkligen inte vill ha hem mig i det här skicket, och det förstår jag. Så jag tog ett snack med läkaren igen och blev arg över deras beslut. När jag inte vill bli inlagd, då blir jag det och när jag väl ber om hjälp så får jag ingen. Dom ändrade beslutet men sa att jag troligen kommer få komma hem på måndag, att jag inte behöver vara inlagd längre än sån. Det känns såklart tråkigt att behöva vara här över helgen. Svårare att få läkartiden då det bara är jouren under helgerna. Jag har blivit lovad att få gå ut själv imorgon om det inte händer något speciellt under natten (vilket vi inte hoppas) men då måste dom ringa jouren och bla bla, det tar oftas tid.

Jag är iallafall glad över att jag fick komma till en ny avdelning, där man får använda sig av telefonen och kunna titta på serier eller något. Vet inte hur många omgångar patiens jag lagt under dagen, haha. Visserligen bra tidsfördrivt, har även pratat med några andra här, brukar alltid hålla mig för mig själv men då går ju tiden så jäkla sakta.

 

Jag är som sagt besviken på mig själv. Sa så många hårda ord igår, det bara kom och jag ångrar mig djupt idag. Det var så att jag kände att ingen förstod mig och endast gjorde saker för att jävlas med mig, fast det är helt tvärtom. Grejen är den att jag har ju mått bra i veckan och kan inte förstå varför der blev såhär, eller jo det gör jag väl, jag var alldeles uppvarvad och tänkte inte på vilka konsekvenser mina handlingar skulle få. Och ja, ångesten är brutal idag trots dämpande mediciner. Jag hoppas jag får sova inatt iallafall. I övrigt så mår jag bra, jag visste ju att den här ångesten skulle komma och jag har blivit bättre på att distrahera mig med annat för att få den att minskas. Och jag vet att den går över!

 

 Just nu sitter jag och kollar på lets dance, hehe. Tänkte gå och lägga mig snart och hoppas på sömn. Känner mig ändå trött så förhoppningsvis går det. Skönt att slippa ha någon som övervakar över en hela natten och jag har eget rum så slipper dela med någon annan. Nä jäklar vad trött jag blev nu. Hoppas morgondagen blir bättre :)