Visst finns det dagar som det kan göra ont

Igår fyllde minstingen i huset tre år. Det är helt galet! Åren bara försvinner och barnen blir äldre, vi blir äldre..
Hur som helst, hon var nöjd med dagen, alla presenter och restaurangbesöket. Så det var lyckat. Jag började känna mig dålig mot kvällen så gick och la mig tidigt men idag mår jag bättre igen. Jag tror det kan bero på mitt psykologbesök jag hade tidigare under dagen. Det blir så jäkla mycket. Jag tycker det är bra att gå där, jag behöver det men jag ser framemot att få det avslutat. Förhoppningsvis kommer jag må mycket bättre, lärt mig mer om mig själv och hur jag ska hantera mina känslor, gå vidare i livet och inte blicka tillbaka så mycket utan istället leva här och nu. Det är svårt men det kommer att gå. Jag kommer alltid att ha en tung väska bakom mig men den kommer bli lättare i tiden. 
 
Vi har inga planer inför helgen, Gustaf ska iväg och jag skulle egentligen till min mamma men jag tror jag hoppar det den här helgen. Iförsig så ska S tävla i friidrott imorgon så det kommer vi nog följa med och titta på. Men ja, annars ingenting. Vi hoppas på bra väder iallafall, det har ju varit vårvärme i luften några dagar. Jag längtar så till värmen, sommar och semester tillsammans med familjen. Tiden dit känns långt borta men innerst inne så vet jag att det kommer gå fort. Så fort att det snart är höst igen. 
 
Veckan som kommer blir det utvecklingssamtal med stora tjejen. Alltid lika kul och spännande över att höra hur det går i skolan. Jag vet ju att det går bra men det är ändå roligt att höra från läraren också. Minns hur jobbigt jag tyckte det var med dom här samtalen, vissa gånger satt jag till och med och grät. Mest över att jag inte kunde bli godkänd i kärnämnena eftersom jag inte klarade av att hålla föredrag. Det var så jobbigt och jag kände mig så dålig. Skönt nog så klarade jag av att ta igen allt efter att Wilma kom och kunde senare komma in på gymnasiet. Det är många som blir förvånande över att jag faktiskt tagit studenten. Många tror att unga föräldrar oftast inte tar tag i skolan igen. För mig var det väldigt viktigt med studierna, och visa alla att det går men även för att jag tycker det är viktigt. Samma sak med jobb. Jag har jobbat sen jag var 16 år gammal och alltid klarat mig själv. Aldrig varit beroende av någon annan. Visst, man hade det väll inte fett med pengar men jag har som sagt alltid klarat mig själv. Det har varit tufft, men med viljan så går allt. Jag kan säga att jag är stolt, jag har krossat många fördomar. När jag bloggade efter att Wilma kommit så fick jag så många kommentarer om hur andra hade ändrat sin uppfattning om unga föräldrar. Det var många som såg upp till mig. Jag har inte alltid handlat rätt, har många brister och fel men jag försöker att intala mig själv att jag ändå har gjort ett bra jobb. Saker och ting hade kunnat skötas snyggare men jag har lärt mig många läxor påvägen hit där jag står idag. Det är för mig det viktigaste. Alla kan göra fel, ingen är perfekt. Jag är en sån person som grubblar mycket, ofta blickar tillbaka och funderar över vad jag kunde ha gjort annorlunda. Men jag försöker att hela tiden slå bort den tanken och istället fokusera på livet här och nu. Gjort är gjort och det har även bidragit till den person jag är idag.
 
Snart kommer barnen hem och vi ska göra oss redo för att åka och lämna Gustaf. Jag kommer nog aldrig vänja mig vid att han är borta varannan helg. Det är så jobbigt. Ska kramas massor med honom när han kommer och sen bara hoppas att helgen går fort. Jag skrev ju tidigare att han inte gillar att kramas så mycket, men nu, efter att jag hade skrivit det så har han blivit mycket mer kramgosig igen och det är så mysigt. 
 
 
 
2019 | |
Upp