Jag tog första bästa vägen ut när dom bad mig tänka om
Tillbaks till gamla vanor, jag ställer inte frågan. Jag har haft sjukt kul på jobbet men väldigt kämpigt. Jag vill så mycket och skämdes igår när jag behövde ta en paus på 5 min. På kvällarna är jag helt slut, går och lägger mig halv 9. Tack för barn som sover då ❤ Vi har vattkoppor hemma hos oss nu, vi inväntar Alva. Gustaf som har nu men ändå ganska lindrigt, vi tror att han kan komma tillbaka till skolan imorgon, S ska ringa och dubbelkolla vad det är som gäller. Kopporna är torra men syns än. Annars får jag vabba, S har varit hemma tidigare i veckan, min klippa. Jag blir så rörd över att han tagit till sig mina tidigare barn så himla bra. S är Gustafs favorit, allt ska göraa med honom men han är väldigt tydlig med att jag faktiskt också betyder mycket för honom. Speciellt när jag träffat på honom i skolan när jag varit på väg att handla eller hämta Alva, då minnsan, får man en puss! Lilla Gurris.
Jag sitter på tåget nu. Har varit hos ssk och tagit min första injektion, det känns så S K Ö N T! Slippa hålla reda på tider man ska ta medicinerna. Nu har jag endast två mediciner jag ska hålla reda på. Hon tyckte jag såg ut att må bra och det gör jag ju, jag får komma ut och träffa folk, hålla på med något som jag gillar, trots att jag sagt flera gånger att jag ska lämna restaurang branschen, fortare än vinden. Det beror nog mycket på rädsla. Jag kan det här, det vet jag (och har fått höra), så det är skrämmande att börja med något nytt. Men samtidigt är tiderna nu helt amazing, 11-14, måndag-fredag. Helger ledig med familjen är guldvärt.
Idag fyller min brorsson 9 år. Alltså det är så sjukt, lilla V
. Han med dom varmaste kramarna. Det blir kalas i helgen men bara för Gustaf. Wilma har gymnastikuppvisning samma tid så det är tråkigt att vi missar. Men Gustaf ser upp till V så mycket så vi känner att han måste få gå. Jag säger iallafall GRATTIS till dig. Saknar min bror väldigt mycket, men snart, ses vi! Tårarna kan rinna hos mig på kvällarna men jag vet att vi i familjen är starka, vi har band som gör att vi klarar allt.
Jag har ingen pappa, eller ja jag har en, men ingen som finns i mitt liv. Jag försöker prata med min lillebror så mycket vi bara kan om det här. Vi är starka tillsammans och vet att vi inte kan göra något mer. Han har valt sitt helt enkelt. Min lillebror betyder allt för mig, mår han dåligt så är jag snabb med att försöka hjälpa till och jag blir så glad över att han har en flickvän som förstår. Jag och min bror är väldigt lika, vi har liknande "problem". Men vi kämpar på, alltid. Jag stöttar honom i allt. Hade vi bott närmare varandra hade jag hälsat på typ varje dag, haha.
Jag har så mycket jag vill skriva om, men vet inte hur känslig man kan bli utan att det ska bli för mycket.. så jag avslutar här.
