Vad kan man göra?
Efter att ha sett uppdrag granskning för några veckor sedan, "vem kan rädda Sanne?" så känner jag att jag måste skriva något. Jag träffade Sanne inlagd på en sluten vård i somras och kände igen henne direkt. Det finns så mycket fel och orättvisor. Så många gånger man blivit dumförklarad och utskriven utan någon som helst framtidsplan om hur man ska klara sig i livet efteråt. Jag har som tur är en stor familj som kan ta hand om och hjälpa mig, men det är inte alla som har och istället blir utkastade mitt på gatan, i stort sätt. Nu fick man se i programet hur mycket Sannes familj kämpade för henne men står helt handlösa då ingen vill ta på sig ansvaret för henne. Hemskt! Jag kan bara tala för mig själv men jag har ibland upplevt det som att man inte riktigt blir trodd utan istället skickas hem med starka tabletter för att dom ska slippa ta hand om en. När det i själva verket är någon form av terapi/samtalsstöd man behöver för att komma vidare och på nytt bygga upp sitt liv igen. Det finns inte en enda tablett som kan göra det. Jag har haft tur som ändå kommit hit där jag är idag, men jag och min familj har fått kämpa och tjata. Det har krävs oerhört många inläggningar för min del och nu börjar äntligen bitarna falla på plats med terapi och inom en snar framtid även en ny diagnosutredning. Det är bara synd att det ska behöva ta så lång tid, även fast jag kan förstå att man måste gå igenom en del steg innan man hittar rätt väg. Jag fick i helgen veta att jag åkt in till sjukhus 12 gånger, det här året! Och det är nog inte den sista gången heller, även om man kan önska. Det kommer bakslag, det vet jag. Man måste lära sig att hantera hur man ska leva och det går inte med alla dessa tabletter man blir hemskickad med. Jag har börjat säga nej till starkare mediciner då dom är extremt beroendeframkallande och jag har en risk i att hamna i ett tablettmissbruk. Men alla kan inte det, är man fast i det redan så är det svårt att ta sig ur och en del läkare bara fortsätter att skriva ut recept efter recept istället för att hjälpa människan. Däremot måste jag ge en stor eloge till min ordinarie läkare här i nynäs som har varit sträng och bestämd om att jag inte ska äta tex benso och istället hjälpt till med stöd på annat sätt. Men som sagt, alla har inte den turen och hamnar utanför systemet och har ingenstans att ta vägen. Det finns dom som verkligen vill hjälpa en, men som inte kan pga hur det ser ut just nu. Jag har träffat på många underbara skötare som verkligen försökt hjälpa mig och gjort allt för att få mig att må bättre. Läkarna är det få som jag fått något förtroende för men det finns en jag verkligen fått hjälp av, som skickat remiss efter remiss till min mottagning om att jag behöver hjälp, nu! Det går bara inte att dra ut på allt hela tiden, som det för det mesta görs. Det skulle behövas en rejäl upprustning inom psykiatrin. Jag skulle rekomendera er alla att gå in och se avsnittet här, https://www.svtplay.se/video/19930502/uppdrag-granskning/uppdrag-granskning-sasong-19-vem-kan-radda-sanne
Idag har vi haft en sjuk Alva hemma. Igårkväll fick hon feber men är lite piggare idag. Vi har iallafall klarat oss från sjukdomar i tre månader så vi behöver inte klaga. Blir hemma imorgon också för säkerhetsskull. Jag ska iväg så S får vabba. Helt galet att det bara är en månad kvar till jullovet.
