Ännu en dag på sjukan

Jag har fått tid till arbetsterapeuten idag, snabba bud! Känns skönt att få det avklarat och förhoppningsvis kunna sova bättre om nätterna. Nu har jag ätit sömnmediciner i två årstid och känner att det räcker. Hoppas inte på några mirakel än men kanske kan jag gå över till att ta mediciner bara vid behov istället för varje dag. Vi får se vad vi kommer fram till, vilken tyngd på täcket som kan passa mig. 
Tidigare imorse var jag på terapi igen, det gick bra. Nu börjar det på allvar med hemläxor som ska göras. 
Efter det så tog jag en promenad i hamnen och lyssnade på ljudbok. Jag har haft svårt med koncentrationen när jag läser och fick tips om att testa lyssna. Och istället för att försöka somna till serier så ska jag lyssna på någon bok eller podd. Testade igår och somnade i hyfsat tid iallafall. Alla tips är välkomna. :)
 
Imorgon är det dags för första besöket hos psykologen och jag kan erkänna att jag är nervös. Varför vet jag inte riktigt, kanske är det för rädslan över att kanske få ytterligare en diagnos. Det känns som att jag har nog med de jag har redan. Men jag har fått höra att det här är en väldigt bra psykolog, så det ska nog gå bra. Jag ska skriva upp det som jag tycker är viktigt att ta upp och vad som är mina problem i vardagen. Jag har lätt för att glömma allt som ska sägas när jag väl sitter där, så det är bra med lite stödord. Min terapeut tyckte även att jag skulle dra upp min PTSD och be om att få behandling för att bearbeta men jag känner att det kommer bli alldeles för mycket för mig just nu att gå ytterligare en terapi. Jag måste få beta av dom en för en annars blir det bara helt bananas i huvudet och det har jag nog med.
 
Tiden sprang iväg och nu sitter jag och väntar på sjukhuset igen..
När jag är klar här ska jag fixa en sak till Wilmas födelsedag imorgon lite snabbt innan barnen kommer hem igen. Gustaf har åkt skridskor för första gången idag och det ska bli spännande att få höra hur det gått. Han var helt bombsäker på att det skulle vara lätt, så vi får se. Förra året när han slulle åka skidor för första gången så slutade det med tårar eftersom han hade sett på tv och tyckt att det såg jätteenkelt ut och fått en helt annan bild, så jaaa.
Igår var dom på naturskolan och han var stolt över att ha klappat en orm och ödla. Alva var snabb med att tala om att hon tycker om att klappa maskar, haha. 
 
 Igår fick jag frågan om jag har gått ner i vikt och jag vart helt ställd, eh nej snarare upp.. Det här med vikt är så himla känsligt för mig just nu.
Jag mår dåligt av det men samtidigt har jag ingen ork över att ta tag i det. Egentligen är det ingen ide att göra någon stor grej av det eller ens lägga energi på det nu med tanke på att jag brottas med så mycket annat. Jag vill lixom kunna äta vad jag vill utan att äcklas över mig själv. Så svårt det där. Och med tanke på att jag lätt kan hamna i ett ätstörniningsbeteende så måste jag vara försiktig. Jag har haft perioder i mitt liv där jag hetsätit till tusen för att sen spy upp allt igen. Det gick knappt att ha något hemma alls då. Jag vill inte hamna där igen. 
 
 
2019 | | Kommentera |

En dag som alla andra

Imorse kom jag upp ur sängen i tid, har haft väldigt svårt att vakna på morgonen. Mina nya sömnmediciner knockar mig totallt, nästan så att jag inte vill ta dom något mer men jag måste få sova. Arbetsterapeuten ringde imorse men jag hann inte svara, hon skulle ringa upp senare och jag hoppas jag får en tid snart så att jag kan få pröva ut ett tyngdtäcke. Det skulle vara så skönt om jag kunde få sova utan sömnmediciner. Ibland fungerar det att sova utan men vissa dagar kan jag ligga länge i sängen utan att kunna somna eller så vaknar jag upp mitt inatten och kan inte somna om.
 
Nu sitter jag på idun, läser lite och tar det lugnt. Ska äta lunch här och sen gå vidare till första mötet för iår hos terapeuten. Jag har varit dålig på att fylla i mina "veckokort", måste hitta ett system som gör att jag kommer ihåg att fylla i dom. Dom kan vara till en stor hjälp och gör att man kan se ett mönster av hur man mår under vissa perioder och på så sätt försöka stoppa allt negativt i tid. 
 
På torsdag har vi en 12åring här hemma och det är helt galet! Presenterna är redan klara och på lördag ska det firas hemma hos min mamma. Wilma är väldigt inne på att baka och laga mat nu så hon ska få baka något själv på fredag som vi kan ta med oss. Får se vad det blir för spännande. Förra veckan lagade hon mat åt oss och var barnvakt till Alva samtidigt, vilken klippa!
 
Jag skulle behöva pepp med att komma igång med enklare träning. Det är så många gånger nu jag tänkt börja men det slutar alltid med att jag skjuter upp det. Förstår inte hur svårt det ska vara? Det är ju typ bara att använda en halvtimme om dagen till att träna hemma.. Men så är det just det som är ett av mina största problem, att komma igång med saker. Jag har funderat på att skaffa ett gymkort bara för att känna att man är tvungen att gå dit eftersom att man betalar för det, hehe. Men samtidigt skrämmer det mig att gå dit, att behöva träna med andra man inte känner och känna sig sjukt dålig.
Men jaa, någon gång kanske. 
 
Jag funderar mycket på vem jag är just nu, den personen jag är nu är inte den jag egentligen är eller vill vara. Det är svårt att bryta mönstret och jag går hela tiden och irriterar mig på hur jag är som person. Jag vill så mycket, så mycket saker jag inte klarar av ännu. Det drabbar inte bara mig utan även andra runt omkring mig. Jag känner mig så jäkla vilsen. Vet varken ut eller in eller hur jag ska kunna ta tag i problemen. Varför ska det vara så svårt att hitta sig själv? Jag vet att jag måste ge det tid och bara vänta in tills det kommer av sig själv men jag blir ändå så frustrerad. Jag vill inte att andra ska uppfatta mig som sur och tråkig. Det är det sista jag vill vara och jag försöker verkligen men ibland går det bara inte att hålla emot och allt brister. Det handlar mest om att jag är arg på mig själv över att inget någonsin verkar gå min väg.
 
Nu är det lunch här, fisk. Jag är ingen fiskmänniska men det får gå ändå.
Följer strömmen och visar en bild för 10 år sen och nutid. Enda skillnaden är väll att jag nu bär glasögon.
 
2019 | | Kommentera |

Måste skynda långsamt

Igår träffade jag psykologen en snabbis. Min utredning börjar nästa vecka. Jag ska utredas för om jag har någon form av neurologisk diagnos, tex add. När man endå har en rad olika diagnoser så kan man ju skaffa sig en till... Det var läkaren som jag hade när jag var inlagd som tyckte att jag borde göra en utredning och skickade en remiss till min mottagning. Ibörjan var jag övertygad om att jag nog hade en add diagnos men nu är jag inte lika säker längre. Jag tror att det är mina andra diagnoser som är rätt likt add som spökar. Men det känns ändå bra att göra en ifall att det skulle vara något. Då kan jag iallafall få någon annan typ av medicin som kanske hjälper mig mer. Det som jag har mest problem med är tröttheten, svårt att komma igång med saker och dålig koncentration. Min mamma ska även bli kallad för att berätta om hur jag var som liten. 
 
Natten för mig har varit jobbig, det började igår med kramper som så tur var inte varade så länge som det har varit förr. Däremot var jag väldigt yr och det kändes som att hjärnan skulle sprängas och jag fick svårt att somna, kräktes även som en gris pga illamåendet som jag alltid får när det blir såhär. Jag tror att jag håller på att dö och blir rädd som tusan. Nu har det iallafall försvunnit och jag har varit hos tandläkaren. Det är så himla konstigt det här, jag undrar verkligen varför det händer. Trodde att det kunde bero på litumet men nu har jag ju slutat med den och drabbades ändå igen Jag vet ju nu att det inte är något farligt men ändå är det sjukt jobbigt, såklart.  Det är som att jag får ett epilepsi anfall men jag har varit på hjärnrönken och dom hittar inget fel. Får hoppas att det går över när jag har blivit mer stabil. Jag orkar verkligen inte ha det så här längre och det är jobbigt att det inte finns något att göra åt det, eller det handlar helt enkelt om att jag måste lära mig att hantera stress och ångest. Nästa vecka drar dbten igång igen och jag hoppas att jag ska få lite mer tips och nya förslag på färdigheter som jag kan träna på.
 
Jag skulle egentligen träffat en kompis idag men vi får skjuta fram det. Känner att jag måste ha en lugn dag idag, vila upp mig så att jag orkar med kvällen. Det är så himla trist att jag alltid måste gå och lägga mig tidigt eftersom att jag blir så trött och somnar på soffan.
Men idag har jag lovat Wilma att vi ska kolla på talang, hehe.
 
Mår inte helt bra, känner av en del ångest. Jag är så himla rädd över att bli sjuk igen och tycker det är så jobbigt att jag aldrig får någon lugn stund. Hela tiden finns det där rädslan över att jag ska drabbas av ångestattacker när jag är ute eller så. Idag när jag tog bussen kände jag av ångesten och jag tror det berodde på att det var en del människor som åkte och jag blev stressad. Men jag kände att det var lika bra att åka den idag eftersom att jag mått som jag gjort. Jag måste helt enkelt träna upp mig och det enda sättet att göra det är att utmana sina rädslor. Oavsett hur jobbigt det är.
 
Nu ska jag titta på serier och bara ta det lugnt. Alla måsten får vänta idag. 
 
Tittar igenom gamla bilder på Wilma som liten och undrar vart tiden tog vägen. Tänk att hon fyller tolv år om mindre än en vecka!! Galet.
 
 
 
 
2019 | | Kommentera |
Upp