Allt ouppklarat slår tillbaka, ger svar på tal
Nu sitter jag på espresso house och dricker lite morgonkaffe. Jag har varit och tagit blodprover nu på morgonen. Igår bad jag att få prata med en sjuksköterska om mina symtom och hon tog det på allvar och gick direkt och pratade med läkaren som skickade en akut remiss till vårdcentralen. Troligen tål jag inte litium och får allt för hög koncentration i blodet. Det är vad dom tror iallafall men inget är säkert. På ett sätt skulle det vara skönt om det var så och jag får sluta med medicinen och kanske slippa alla dessa konstiga biverkningar. Önska kan man iallafall.
Dbtn gick också bra, vi pratade om olika strategier man kan göra när det krisar som mest och man tappar kontrollen helt. Jag har fått veckopapper att fylla i varje dag om hur jag mår, på så sätt kan man upptäcka ett mönster och komma fram till vad det är som gör att man mår dåligt. Jag tror faktiskt på det här, terapeuten är väldigt bra och förståelig. Nästa gång ska vi ta en promenad så att jag får komma ut. Jag har pratat mycket om att jag mår dåligt just för att det låser sig så mycket och jag har svårt att ta tag i det. Hon tror det beror på att jag har någon form av torgskräck och är rädd för att något ska hända. Det kan ligga något i det.
Men det är ju hyggligt av henne att göra en sån sak för sin patient.
Jag fick brev hem ifrån kommunen igår om att dom sammanställt min ansökan om en kontaktperson. Så nu är det bara vänta på att ett beslut ska tas, tror det skulle dröja en månad eller så. Men till nästa år borde det bli något av, om jag blir beviljad.
En fråga jag fastnade för bland kommentarerna är om varför jag inte jobbar och att jag faktiskt kan göra något. Nej, jag kan inte jobba just nu, hur mycket jag än vill så går det inte. Jag har försökt men har då istället blivit supersjuk igen. Det handlar inte om att jag inte vill, jag längtar varje dag över att ha något jobb att gå till men har på senaste tiden insett att det kommer ta tid. Troligen kommer det bli någon form av arbetsträning till att börja med. Jag hoppas innerligt att jag kan få må bra en längre period nu och börja testa ett par timmar i veckan. Så jag går verkligen inte hemma bara för att jag tycker det är kul och är lat. Varje dag grubblar jag över och funderar över vad jag vill bli, alt plugga. Men det kommer bli min tur en dag också, jag måste bara ha tålamod.
Igår fick jag infall och färgade mitt hår blått, tyvärr så blev det typ ingen skillnad iallafall. Eller ja det var väl lika bra då jag vet hur det blev senast när jag färgade håret lila. Blekte sönder håret och tappade typ hälften, haha. Men jag funderar på att gå och klippa mig efter att jag fikat kvar. Så less på mitt hår så tänker klippa av det.
