En söndag
Den här helgen har swishat förbi och nu väntar en ny skolvecka för barnen och en ny halv vecka för mig i hagsätra, om inget oväntat händer vilket vi såklart inte hoppas. Ångesten hemma har varit hanterbart och det är alltid något. Däremot har jag varit väldigt trött och behövt gå och lägga mig ett par gånger om dagarna, men det har räckt med att ta en kort nap och sen har jag varit på banan igen, halvt iallafall. Gustaf hade ett litet kalas hemma idag med bara vår familj och S mamma som kom förbi. Även fast det bara var en kort stund så vart jag helt slut i huvudet. Kunde inte sortera tankarna om allt som sades men jag försökte verkligen att hänga med. Att sånna här små saker kan göra att jag tappar allt helt och så kan jag bara inte ha det.
Jag måste lära mig att stressa ner, det gör inget om jag inte orkar sätta på en tvättmaskin en dag och det gör inget om jag inte lagar storkoks mat varje dag. Jag får helt enkelt nöja mig med det lilla jag orkar men det tar så jävla ont på mig och istället får jag ångest och känslor på att jag inte räcker till. Jag har inget mellanting. Trots att jag äter starka mediciner så blir jag inte av med den, det är som att jag är immun mot allt vi har testat. Inte ens läkarna vet och då är det illa.
Imorgon har jag läkartid här i Nynäshamn klockan 9, ska be om att få trappa ner vissa mediciner och även be om ett läkarutlåtande som fkassan behöver ha in så jag kan få min sjukersättningen. Annars blir det trubbel. Sen har jag fått beviljat sjuktaxi så jag slipper åka kommunalt tillbaka. Det gick ju inte så bra sist som ni kanske minns, hehe. Jag vill gärna inte hamna i Bålsta eller så.
Röstat har vi gjort idag och det hoppas jag att ni också gjort. Jag kommer inte att orka se hela valvakan , ligger redan i sängen och ska sova. Får läsa imorgon istället.
