Emelie Forsberg

Denna ständiga ångest, vart kommer du ifrån och vad vill du mig? Jag blir alldeles illamående och måste spy och hur jävla kul är det. Den dyker upp lite här och var och nice att behöva gå och spy ute på stan eller så, not.

Jag trodde det skulle bli bättre nu när jag är hemma men jag känner fortfarande den tryckande känslan i bröstet och jag kan inte sätta fingret på vad det kan vara. Kommer det vara såhär för evigt undrar jag. Som min läkare sa, fungerar inte det här nu så vet vi inte vad vi ska göra. Det måste ju finnas flera som haft/har samma problem som jag har. Men jag vet inte. Jag får testa det vi kommit fram till och sen får vi se helt enkelt.

 

Idag har vi varit och shoppat presenter till en kille som blir 6 år imorgon och som för övrigt tappade sin första tand idag. Gustaf och Alva hängde hos Wilmas farmor ett tag så att vi kunde åka iväg lite snabbt bara. Tacksam för all hjälp man kan få.

Så imorgon ska vi fira honom hemma, sen blir det nog lite mer firande nån annan helg när allt lugnat ner sig lite. Känner att det blir för mycket att bjuda hem massa folk just nu. Det blir till och med köpe tårta från konditoriet, det tar emot liiiite. Jag brukar alltid göra allt själv för att jag tycker det är roligt men nu finns inte orken. Och det är bäst att inte stressa upp sig nu så att jag blir sämre igen. S och Gustaf ska iallafall göra chokladbollar, alltid något. 

 

Min sociala fobi har blivit sämre, det är jobbigt att hänga i köpcentrum med mycket folk, idag gick det dock väldigt bra. Direkt om det blir för mycket blir jag alldeles yr och kallsvettig. Men jag vet ju att man ska utsätta sig för just sånt man tycker är jobbigt, det är det enda jag minns från när jag gick på internetKBT för just social fobi. Jag känner bara att alla stirrar på mig och tycker jag är konstig, känner mig helt uttittad och kan inte koncentrera mig alls på det som ska göras.

Man undrar ju egentligen vad som ska behandlas först? Min bipoläritet, fobier, ångest? Det känns bara som att allt går ihop med varandra och ingen vet i vilken ände man ska börja i. Och så är det väll. Jag ska ju även utredas för ADD men nu har min ordinarie läkare skjutit upp det för att hon anser att jag är för ostabil och det vet vi inte hur länge det håller i sig. Medans läkaren i sluten vården anser att jag är i behov av en utredning nu, då det också kan vara orsaken till att jag mår dåligt. 

 

Nu är det snart dags att lägga första barnet.