Jag vägrar gå där vägen är rak

Jag vet inte om jag mår dåligt fysiskt eller psykiskt. Eller nått därimellan. Så less på der här nu, folk säger att jag ser blek ut och det gör jag säkert, känner mig som ett lik.. Kan knappt äta något, får tvinga i mig mat för att orka med dagarna. Dom går sakta men ändå får jag inget gjort. Imorgon har jag tid hos sjuksköterskan och min behandlare och jag hoppas vi ska ta lite prover för att se så mina värden ser bra ut. Ska även gå igenom papprena om att ansöka om en kontaktperson och jag hoppas det går fort. Antar att dom måste anställa nån eller så, sen så vill man gärna ha någon man trivs med och inte bara nån som är där för att få betalt. Jag behöver verkligen sällskap! Vill jobba. Vill orka. Vill allt. Jag har så mycket vilja i mig men så lite ork.
Min skötare är bra, jag har gått hos henne nu i över två år och alltid gillat henne, man får en kram när hon inser att man behöver det och så lyssnar hon väldigt bra. Jag har träffat folk inom vården som jag känt noll tillit till så det är extra viktigt för mig att ha någon jag litar på.
 
Idag berättade dom på förskolan att Alva och en annan tjej nu leker väldigt bra tillsammans, nu börjar dom bli så pass stora att dom hittar varandra och inte bara leker brevid. Helt galet. Men jag är ändå alltid bäst, alltid när jag hämtar och hon ser mig kommer hon springhoppandes till mig, så lycklig.
 
Jag har bestämt mig för att testa på yoga, med start redan på måndag. Läst att det ska vara bra så jag hoppas det känns bra också. Då kommer jag samtidigt ut och får röra lite på mig. Lär säkert vara ovig som bara den, hehe. Inte som Wilma som gör volter och går ner i split och sånt. Det känns lite läskigt att gå dit själv men va fan, jag måste ju komma igång någon gång och våga. Behöver pepp!! Jag får sätta mig längst bak eller så, där man inte syns så mycket. 
 
Imorgon är det fredag och på lördag ska Gustaf firas lite till, han var så nöjd med sina paket han fick men ser fram emot att få fler, vilken unge gör inte det? Han är iallafall väldigt tacksam av sig. Vilken unge önskar sig en vattenslang i present? Haha. Nu fick han ingen men han hade blivit glad av det iallafall. 
 
 
 
 
2018 | 2018, Bipolär, Borderline, Förälder, Kalas, Stress | |
#1 - - Mickis:

Du vet att jag finns som sällskap också va? Och jag gör det inte av någon som helst annan anledning än att jag tycker att du är SÅ bra <3

Svar: Tack bästa Mickis ❤❤❤
Emelie Forsberg

Upp