En jobbig tid

Dagarna som gått har varit riktigt jobbiga. Jag åkte in onsdags pga att jag mådde väldigt dåligt. Blir så less. Jag hamnade på värdens sämsta avdelning där dom inte tog hänsyn alls över att man är sjuk och der var ingen som brydde sig om en. Jag fick kramper under tiden och ramlade tre gånger i korridoren och slog i huvudet ett ex antal gånger och det enda dom gör är att gå förbi i och säger att jag ska sluta larva mig och resa mig? Tror ni jag tycker att det här är kul? Jag ramlade även när från sängen två gånger och slog i huvudet även då. Mådde senare så illa att jag behövde kräkas, bad om spypåse TRE gånger och ingen kommer in. Tillslut mådde jag så dåligt att jag kräktes på golvet, då kommer dom in och ber mig torka upp.. Fyfan, ingen känsla för sina patienter. Dom kom inte in en enda gång och frågade hur jag mådde, säga till om middag osv. Pratade med min mamma som ringde till avdelningen och fråga vad dom håller på mig och hon får till svars att dom har gjort allt för att hjälpa mig! Bullshit. Till slut fick jag nog och skrev ut mig själv och fick bara ett "okej hejdå", inga frågor om hur jag mådde och om jag verkligen var redo för att åka hem. Det kommer bli en anmälan mot avdelningen för det här är långt ifrån okej. Har även pratat med en annan tjej som var inlagd samtidigt och hon håller med mig och tänker också göra en anmälan. Förhoppningsvis gör dom något åt saken och inte bara ser mellan fingrarna. Jag bestämde mig för att spendera helgen hos min mamma för att få lite lugn och ro men lite senare idag kommer Alva och Wilma hit och ska sova över här med mig. Det känns bra, vi ska ju fira min lillebror. Jag är rätt slut psykiskt just nu, viket kanske inte är så konstigt med tanke på hur jag har behandlas dom senaste dagarna. Detta var verkligen något av det värsta jag varit med om, ingen empati alls för sina patienter. Jag hoppas verkligen att en anmälan kan ändra på något så ingen mer råkar ut för detta. Jag ska iallafall försöka bearbeta det här, trots att det är jobbigt just nu. Igår gick jag en promenad med en kompis, det var välbehövligt att få prata med någon utomstående som verkligen lyssnar och bryr sig. Är så glad över att jag har henne även fast vi inte ses så ofta. Nej nu ska jag försöka få i mig lite lunch, jag har tappat aptiten helt nu för tiden.
2019 | |
#1 - - Isabella:

Fy vad arg jag blir när jag läser om vad du varit med om. Inte okej någonstans! Vad bra att du och en person till ska göra en anmälan. Vad är det för människor som jobbar där? Vem fan säger till en patient som ramlar att sluta larva sig?

Upp