Ännu en dag på sjukan
Jag har fått tid till arbetsterapeuten idag, snabba bud! Känns skönt att få det avklarat och förhoppningsvis kunna sova bättre om nätterna. Nu har jag ätit sömnmediciner i två årstid och känner att det räcker. Hoppas inte på några mirakel än men kanske kan jag gå över till att ta mediciner bara vid behov istället för varje dag. Vi får se vad vi kommer fram till, vilken tyngd på täcket som kan passa mig.
Tidigare imorse var jag på terapi igen, det gick bra. Nu börjar det på allvar med hemläxor som ska göras.
Efter det så tog jag en promenad i hamnen och lyssnade på ljudbok. Jag har haft svårt med koncentrationen när jag läser och fick tips om att testa lyssna. Och istället för att försöka somna till serier så ska jag lyssna på någon bok eller podd. Testade igår och somnade i hyfsat tid iallafall. Alla tips är välkomna. :)
Imorgon är det dags för första besöket hos psykologen och jag kan erkänna att jag är nervös. Varför vet jag inte riktigt, kanske är det för rädslan över att kanske få ytterligare en diagnos. Det känns som att jag har nog med de jag har redan. Men jag har fått höra att det här är en väldigt bra psykolog, så det ska nog gå bra. Jag ska skriva upp det som jag tycker är viktigt att ta upp och vad som är mina problem i vardagen. Jag har lätt för att glömma allt som ska sägas när jag väl sitter där, så det är bra med lite stödord. Min terapeut tyckte även att jag skulle dra upp min PTSD och be om att få behandling för att bearbeta men jag känner att det kommer bli alldeles för mycket för mig just nu att gå ytterligare en terapi. Jag måste få beta av dom en för en annars blir det bara helt bananas i huvudet och det har jag nog med.
Tiden sprang iväg och nu sitter jag och väntar på sjukhuset igen..
När jag är klar här ska jag fixa en sak till Wilmas födelsedag imorgon lite snabbt innan barnen kommer hem igen. Gustaf har åkt skridskor för första gången idag och det ska bli spännande att få höra hur det gått. Han var helt bombsäker på att det skulle vara lätt, så vi får se. Förra året när han slulle åka skidor för första gången så slutade det med tårar eftersom han hade sett på tv och tyckt att det såg jätteenkelt ut och fått en helt annan bild, så jaaa.
Igår var dom på naturskolan och han var stolt över att ha klappat en orm och ödla. Alva var snabb med att tala om att hon tycker om att klappa maskar, haha.
Igår fick jag frågan om jag har gått ner i vikt och jag vart helt ställd, eh nej snarare upp.. Det här med vikt är så himla känsligt för mig just nu.
Jag mår dåligt av det men samtidigt har jag ingen ork över att ta tag i det. Egentligen är det ingen ide att göra någon stor grej av det eller ens lägga energi på det nu med tanke på att jag brottas med så mycket annat. Jag vill lixom kunna äta vad jag vill utan att äcklas över mig själv. Så svårt det där. Och med tanke på att jag lätt kan hamna i ett ätstörniningsbeteende så måste jag vara försiktig. Jag har haft perioder i mitt liv där jag hetsätit till tusen för att sen spy upp allt igen. Det gick knappt att ha något hemma alls då. Jag vill inte hamna där igen.
