Emelie Forsberg

Jag har haft ett par jobbiga dagar med sjukhusbesök. Känns som att det enda jag skriver om är mina sjukdomar? Men det är en så pass stor del av mitt liv just nu och jag behöver dokumentera mest för min egna skull. Iallafall, det började i torsdags när jag hade tid hos psykologen. Han började bli fundersam över mitt beteende, jag pratade osammanhängande och var väldig frånvarande. Han beskrev mig som gränsen till psykotisk (läst i journalen) och kallade på en läkare för bedömning. Hon ansåg snabbt att jag var i behov av vård direkt. Det fanns inga vårdplatser i närheten så jag vart skickad till länsakuten. Minns inte så mycket mer än att dom direkt antog att det var droger men testerna visade som vanligt negativt. Det börjar bli tröttsamt att bli anklagad för missbrukare om och om igen. Det måste ju finnas någon annan som har det som mig? Jag vart iallafall inlagd men skickades snabbt tillbaka till sös då jag var väldigt förrvirrad och bara ville åka hem. Stannade där över natten och åkte senare tillbaka till avdelningen. Hamnade på en psykosavdelning och kände mig inte alls hemma. Fick prata med en läkare som bedömde att jag kunde få åka hem eftersom jag nu mådde bra igen. På ett sätt var det skönt att det här skedde just på min mottagning, så att dom får se hur jag blir ibland och kan bilda sig en bild av det hela och inte tro att jag överdriver. Pricken över iet var att mina glasögon försvann på vägen någonstans och jag var helt blind. Har ringt till alla avdelningar jag besökte under den korta tiden men ingen har hittat dom. Nu går jag med linser och mina ögon är inte alls vana med det längre. Känns lagom kul att behöva lägga flera tusen på nya, speciellt inte när försäkringskassan strular.. Min läkare skickade dock in ett nytt intyg om att jag inte är i skick till att jobba ännu.

 

Helgen har iallafall varit lugn, vi var och åkte pulka hos S föräldrar igår och idag har vi besökt Gustafs kompis. Han blev kvar där ett tag till. Så roligt att dom fortfarande håller kontakten trots att dom flyttat. Han behöver leka av sig lite och få umgås med kompisar själv.

 

Jag har haft kontakt med mobila teamet hela helgen, dom ville hålla koll på hur mitt mående ser ut. Det har tyvärr varit lite mer svajigt sedan jag slutade med litium. Vi får se om det blir insättning av någon ny medicin. Jag måste ändå ge cred till hur kontakten har funkat och hur dom hjälpt mig, har hört och läst om så många som glömts bort och inte fått rätt vård. Igår tex, jag fick inte med mig några mediciner från avdelningen och ringde upp mobila teamet och frågade om hur jag skulle göra. Det slutade med att dom åkte hela vägen hem hit och lämnade allt personligen. Jag får, som jag kanske skrivit tidigare, inte hämta ut mina mediciner själv, utan har en sköterska som tar hand om det, så det blev lite struligt. Det löste sig som tur var.

 

Imorgon blir det besök hos sjuksköterskan. Jag har fem besök denna vecka! Man måste vara frisk för att vara sjuk. Det är inte alla som orkar ta sig till alla dessa besök som det blir hela tiden. Dom som knappt orkar ta sig ut om dagarna, jag kan ibland känna att jag verkligen inte pallar men samlar kraft ändå. Det är jobbigt men så otroligt viktigt för att jag ska bli frisk. Jag tar till alla medel och kämpar på så gott det går. Försöker tänka på att det kommer en dag då allt kommer bli bra. Inte nu, men senare. Jag längtar!