Måste skynda långsamt
Igår träffade jag psykologen en snabbis. Min utredning börjar nästa vecka. Jag ska utredas för om jag har någon form av neurologisk diagnos, tex add. När man endå har en rad olika diagnoser så kan man ju skaffa sig en till... Det var läkaren som jag hade när jag var inlagd som tyckte att jag borde göra en utredning och skickade en remiss till min mottagning. Ibörjan var jag övertygad om att jag nog hade en add diagnos men nu är jag inte lika säker längre. Jag tror att det är mina andra diagnoser som är rätt likt add som spökar. Men det känns ändå bra att göra en ifall att det skulle vara något. Då kan jag iallafall få någon annan typ av medicin som kanske hjälper mig mer. Det som jag har mest problem med är tröttheten, svårt att komma igång med saker och dålig koncentration. Min mamma ska även bli kallad för att berätta om hur jag var som liten.
Natten för mig har varit jobbig, det började igår med kramper som så tur var inte varade så länge som det har varit förr. Däremot var jag väldigt yr och det kändes som att hjärnan skulle sprängas och jag fick svårt att somna, kräktes även som en gris pga illamåendet som jag alltid får när det blir såhär. Jag tror att jag håller på att dö och blir rädd som tusan. Nu har det iallafall försvunnit och jag har varit hos tandläkaren. Det är så himla konstigt det här, jag undrar verkligen varför det händer. Trodde att det kunde bero på litumet men nu har jag ju slutat med den och drabbades ändå igen Jag vet ju nu att det inte är något farligt men ändå är det sjukt jobbigt, såklart. Det är som att jag får ett epilepsi anfall men jag har varit på hjärnrönken och dom hittar inget fel. Får hoppas att det går över när jag har blivit mer stabil. Jag orkar verkligen inte ha det så här längre och det är jobbigt att det inte finns något att göra åt det, eller det handlar helt enkelt om att jag måste lära mig att hantera stress och ångest. Nästa vecka drar dbten igång igen och jag hoppas att jag ska få lite mer tips och nya förslag på färdigheter som jag kan träna på.
Jag skulle egentligen träffat en kompis idag men vi får skjuta fram det. Känner att jag måste ha en lugn dag idag, vila upp mig så att jag orkar med kvällen. Det är så himla trist att jag alltid måste gå och lägga mig tidigt eftersom att jag blir så trött och somnar på soffan.
Men idag har jag lovat Wilma att vi ska kolla på talang, hehe.
Mår inte helt bra, känner av en del ångest. Jag är så himla rädd över att bli sjuk igen och tycker det är så jobbigt att jag aldrig får någon lugn stund. Hela tiden finns det där rädslan över att jag ska drabbas av ångestattacker när jag är ute eller så. Idag när jag tog bussen kände jag av ångesten och jag tror det berodde på att det var en del människor som åkte och jag blev stressad. Men jag kände att det var lika bra att åka den idag eftersom att jag mått som jag gjort. Jag måste helt enkelt träna upp mig och det enda sättet att göra det är att utmana sina rädslor. Oavsett hur jobbigt det är.
Nu ska jag titta på serier och bara ta det lugnt. Alla måsten får vänta idag.
Tittar igenom gamla bilder på Wilma som liten och undrar vart tiden tog vägen. Tänk att hon fyller tolv år om mindre än en vecka!! Galet.
